Spjälsäng & barnsäng – så väljer du rätt och säkert

Få saker köper man med så stora förhoppningar om lugna nätter som barnets första säng. En spjälsäng är ofta den sovplats som håller längst, från nyfödd och flera år framåt, och den behöver vara både trygg och praktisk. Innan du bestämmer dig är det bra att veta vilka sängtyper som finns, hur de skiljer sig åt och vad du faktiskt måste kontrollera för att sängen ska vara säker.

Olika typer av barnsängar

Det finns flera sorters sängar för de minsta, och de fyller delvis olika behov. Många familjer börjar med en mindre, nära sovplats och går sedan över till en spjälsäng. Här är de vanligaste typerna.

En bedside crib, ibland kallad co-sleeper, har en sida som går att öppna eller fälla ner så att sängen kan stå tätt intill din egen. Det gör det enkelt att ha barnet nära under natten och underlättar både amning och blöjbyten, samtidigt som barnet har en egen yta att sova på. Höjden går oftast att justera så att sängen hamnar i jämnhöjd med din madrass. Den används vanligen under de första månaderna och kompletteras sedan med en spjälsäng.

Resesängen är en närbesläktad fällbar säng, men gjord för att vara lätt att ta med och slå upp på nya ställen. Den fungerar fint som tillfällig sovplats men ersätter sällan en riktig spjälsäng i vardagen. Vi har en egen guide till resesäng om du framför allt letar efter något att resa med.

Spjälsängen – din långsiktiga sovplats

Spjälsängen är fristående och har spjälor runt om, och den är byggd för att hålla i flera år. En vanlig sovyta är 120 x 60 centimeter, och de flesta modeller passar barn från nyfödd upp till runt tre års ålder. På många sängar går det dessutom att ta bort en av sidorna när barnet blivit större, så att den kan användas en bit in i småbarnsåren.

En detalj som är värd att leta efter är en justerbar bottenhöjd. När barnet är nyfött är det skönt att ha botten i ett högt läge, så att du slipper böja dig djupt varje gång du lyfter upp eller lägger ner. När barnet sedan börjar sätta sig och resa sig sänker du botten, så att kanten alltid är tillräckligt hög och barnet inte kan trilla ur.

Madrassen ska passa exakt

Madrassen är minst lika viktig som själva sängen. Konsumentverket är tydligt med att madrassen ska vara fast och täcka hela sängbotten. En madrass som är för liten lämnar glipor i kanterna där barnet kan fastna, och en som är för mjuk är inte bra för säker sömn. Köp därför helst en madrass som är gjord för just din sängmodell, eller mät sängbotten noga innan du köper en separat.

Tänk också på att madrassen ska gå att hålla ren. Ett avtagbart och tvättbart överdrag, eller ett separat skydd, sparar mycket besvär de nätter då något läcker igenom. Ett brett urval av spjälsängar och tillhörande madrasser hittar du hos Jollyroom och hos Babyland, där du kan jämföra modeller med och utan justerbar botten.

Säkerhet och standarden EN 716

När du köper en ny spjälsäng är det enklaste sättet att veta att den är säker att titta efter att den följer den europeiska standarden EN 716 (i Sverige SS-EN 716). Det är den standard som gäller för fasta och fällbara barnsängar för hemmabruk, och den ställer krav på allt från stabilitet till avstånd och hållfasthet. Standarden består av en del med säkerhetskrav och en del med provningsmetoder, och seriösa tillverkare testar sina sängar mot den.

Oavsett standard finns det några saker du alltid bör kontrollera, inte minst om du funderar på en begagnad säng:

• Sängen ska vara stabil och tåla att barnet skakar, drar och försöker klättra i den.
• Det ska vara högst 65 millimeter mellan spjälorna i sängsidan.
• Det ska vara högst 25 millimeter mellan ribborna i sängbotten.
• Inga spjälor eller delar får vara lösa, saknade eller skadade.
• Madrassen ska vara fast och täcka hela botten utan glipor.

De här måtten är till för att barnet inte ska kunna fastna med huvud, armar eller ben. Köper du en ny säng som följer EN 716 är kraven redan uppfyllda, men det skadar aldrig att kontrollera själv, särskilt om sängen är några år gammal.

När byter man till barnsäng?

Det finns ingen exakt ålder då en spjälsäng plötsligt blir fel. De flesta barn flyttar över till en barnsäng någon gång mellan två och tre och ett halvt år. Ofta är det barnet självt som visar att det är dags, antingen genom att börja klättra ur spjälsängen eller helt enkelt genom att bli för långt för den.

Börjar barnet klättra ur är det en tydlig signal att gå vidare, eftersom fallhöjden över spjälkanten då blir en risk. Vill du inte byta direkt kan du i mellantiden ta bort en av sidorna på sängar som tillåter det, eller sänka botten till lägsta läget. När det väl är dags finns det flera vägar att gå.

Juniorsäng

En juniorsäng är lägre än en vanlig säng och har ofta skyddskanter på sidorna så att barnet inte rullar ur. Den passar barn som vuxit ur spjälsängen men ännu inte är redo för en fullstor säng, och vanliga mått är 70 x 140 eller 60 x 160 centimeter.

Växasäng

En växasäng är ett mer långsiktigt val. Den går att förlänga efter hand och kan följa barnet hela vägen från spjälsäng till juniorsäng, och i vissa fall ända upp till vuxenstorlek. Du slipper byta säng flera gånger, men betalar oftast lite mer från början.

Säker sömn – det allra viktigaste

Hur fin sängen än är vilar tryggheten lika mycket på hur barnet ligger. De allmänna råden om säker sömn är att barnet ska sova på rygg, i en egen säng. Under de första månaderna sover barnet tryggast i egen säng i samma rum som du. När du ammat eller matat klart lägger du barnet på rygg i sin egen säng igen.

Det här är allmänna råd, inte individuella. Har du frågor om ditt barns sömn eller känner dig orolig är BVC, en barnmorska eller 1177 de bästa att vända sig till. Vill du läsa mer om sömn i olika åldrar har vi samlat det i guiden baby och sömn.